Moström har lyckats igen

Har nu läst Jonas Moströms sjätte kriminalroman, ”Evig Eld”. Omslaget, som är orange och eldigt, tyder på att det blir en het historia.

Kirurgöverläkaren Ola Karlgren blir en sen höstkväll kallblodigt avrättad utanför akutmottagningen på Sundsvalls sjukhus. Läkaren Erik Jensen är först på plats och försöker rädda kollegans liv. Det enda spår han ser av mördaren är den silvergrå kombi som lämnar platsen i ilfart. Kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor misstänker att motivet antingen är svartsjuka, på grund av offrets ökända otrohetsaffärer, eller att det är kopplat till Karlgrens engagemang i det lokala läkemedelsbolaget Global Medical Careness, som enligt ryktet säljer medicin med cancerframkallande biverkningar till u-länder.

Samtidigt härjar en pyroman i Sundsvall. Större och större bränder anläggs. En förbryllande detalj är att pyromanen vid varje brand lämnar efter sig en metallbricka med ett inristat namn och nummer.

En komplicerad utredning tar sin början, där spåren pekar både mot afrika och mot Sundsvalls stadsbrand 1888.

Jonas Moström har denna gång skapat en intrig som har flera parallella bihistorier. Det är tydligt att han försöker variera sig i sina böcker, något som man måste ge honom en eloge för. Hans böcker blir på detta sätt oförutsägbara och skapar förväntningar hos läsaren. Han har sagt att det ska bli tio böcker så det blir intressant att se hur han ska variera sig i ytterligare fyra böcker.

Jag tycker kanske att kopplingen till Sundsvalls stadsbrand 1888 blir lite främmande när Moström ganska tidigt i boken väver in denna bihandling. Vad har det här med det hela att göra får man undra ett bra tag. Men det kanske är ett bra grepp för man vill ju bara veta. Historiska tillbakablickar i deckare är knappast något nytt grepp, men jag skulle gärna sett att Moström utvecklat kopplingen ännu tydligare.

Moström har haft ett tema i varje bok. I den föregående ”Mirakelmannen” var det alternativmedicin och den här gången är det försäljning av mediciner av tvivelaktig kvalitet till HIV-sjuka i Afrika. Känns faktiskt riktigt relevant.

Moström jobbade 2 år som läkare på Sundsvalls Sjukhus och hans miljöbeskrivningar är därför på pricken, inte bara sjukhusmiljön men även staden och omgivningarna. Sundsvall är en spännande stad med tydliga kontraster, sina två stadsberg, havet och sin historia. Den här gången är det på Alnön som en del av handlingen utspelas. Karaktärer och miljö blir levande under hans penna.

Moströms personbeskrivningar är bra och karaktärerna blir ens bekanta. Fast det är ju en fördel att ha läst de föregående böckerna för att fullt ut förstå hur och varför. Har länge efterlyst ett persongalleri där författaren i komprimerad form beskriver sina karaktärer. En guldgruva att gå tillbaka till när man ”tappat tråden” i sitt läsande, eller är ny. Tips för bok 7!

Spänning vill man ha när man läser deckare. Moströms intriger är spännande, lättlästa och skapar nyfikenhet. Ska jag sätta en fyra eller femma på min 5-gradiga skala? Vore det inte för den lite sega inledningen skulle jag sätta en femma, så det blir en fyra.

Även min kompis Lotten har recenserat Evig Eld, läs hennes recension här.

Fallet med de försvunna böckerna.

... av Hans Sansom

En bok för alla som gillar, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och Arto Paasilinnas böcker, massor av humor och satir.

Israel Armstrong är en bok älskande vegetarian. Han flyttar till Irland för ett efterlängtat jobb som bibliotekarie. När han efter många vedermödor äntligen kommer fram upptäcker han att biblioteket har stängt. 15000 böcker har försvunnit och hans uppdrag blir att i första hand hitta de ”stulna” böckerna.

Helst vill han återvända till sitt torftiga men ändå trygga liv i London men pengarna är slut så han har inget val. Han blir inkvarterad på en Bondgård, han får sova i hönshuset bland hönorna. När han vaknar första morgonen har han ett antal hönor i sängen och en ilsket bligande tupp som är väldigt stridslysten.

Bokbussen som han ska köra runt med fungerar inte allt är ett enda kaos. Människorna som bor i byn testar honom till det yttersta, är han vän eller fiende. Det finns en hemlighet begraven!!!

En bok med mycket humor och värme. Läs den!

Dags för recension av Mari Jungstedts "Det fjärde offret"

Mari Jungstedt är en av Sveriges största deckarförfattare. Hennes kriminalromaner ges ut i många länder, bland annat USA, England och Tyskland. Snart har också alla böcker blivit långfilmsproduktioner, inspelade på plats på Gotland.

Mari Jungstedt, född 1962, bor i Stockholm med sin man och sina två barn. Sina somrar tillbringar hon på Gotland. Hon läste till journalist på dåvarande Mitthögskolan i Sundsvall i början av 90-talet. Hon har sedan arbetat som journalist inom radio och TV, bland annat på Ekot och Rapport, och senast som nyhetsankare på SVT:s regionala nyhetsprogram ABC.

Den 17 maj släpptes hennes nionde kriminalroman, "Det fjärde offret".

Preliminärt kommer Mari Jungstedt till oss på en Bokens Afton den 6 oktober. Det ser vi fram mot.

Min kompis Lotten, som av någon anledning hinner läsa mycket mer än jag, har nu recenserat Det fjärde offret. Du kan läsa hennes recension genom att klicka här.

Mathilda recenserar Förlorad Ängel

Mathilda, 12 år, som recenserar ungdomsböcker hos oss, har läst "Förlorad ängel" av Becca Fitzpatrick.

En svuren ed
En fallen ängel
Förbjuden kärlek

Förlorad ängel, är den uppföljande boken till Fallen ängel. Huvudpersonerna är, som i förra boken, ”high school”- tjejen Nora och hennes skyddsängel (den före detta fallna ängeln) Patch.

Det finns framför allt tre anledningar till att Nora gör slut med Patch:

- När Nora säger till Patch att hon älskar honom får hon inget svar.
- Marcie Millar (Noras värsta fiende sedan dagis) såg Patch utanför sitt hus en kväll och Patch vill inte berätta vad han gjorde där.
- Ärkeänglarna är ute efter ett sätt att sätta dit Patch och få skicka honom till helvetet. Att han har ett förhållande med Nora kunde vara ett skäl. Därför tycker Nora att hon och Patch inte borde vara tillsammans längre – hon gör hellre slut med honom än ser honom skickas ner till helvetet.

Sedan börjar det hända grejer. Nora ser Patch tillsammans med Marcie fler gånger och själv börjar hon, för att ”hämnas” på Patch, gå ut med Scott, en kille som verkar bära på några hemska hemligheter… Fler och fler frågor dyker upp. Bland annat vem som mördade Noras pappa. Vem kan Nora verkligen lita på? Och har Patch ett läskigare förflutna än hon förut kunnat tro…?

Det är väldigt svårt att förklara handlingen i boken. Det händer så mycket hela tiden! Det var nog det jag gillade mest med boken, just händelseförloppet, och att karaktärerna var så levande. Eftersom det var ett tag sedan jag läste den föregående boken kom jag från början inte riktigt ihåg allt som hade hänt innan, jag kom inte ihåg vad alla orden innebar. Men när jag ”kommit in i” boken ordentligt klarnade det för mig.

Jag hoppas verkligen på att det kommer en fortsättning, för det enda jag var riktigt missnöjd med var slutet på boken. Jag kände att det saknades lite information. Slutet kom så tvärt!

Boken var absolut läsvärd och jag rekommenderar den främst till dig som är mellan 12 och 16 år. Men läs helst den första boken innan, så hänger du med bättre!

Ny bok av Nisse Simonsson

Hjärnkirurgen Nisse Simonssons nya bok är en kåserisamling. Den härliga titeln på boken är, ”Livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet.”

Nisse är nu en glad pensionär som varje dag tar långa promenader med lilla valpen Isa. Under sina promenader går han och filosoferar över livet. Han har jobbat 40 år som läkare och "kåserar" i boken om sitt liv på ett mycket ömsint, humoristiskt och träffande sätt om de patienter han mött genom åren, människor som kommit att betyda mycket för honom. Han skriver att negativa och pessimistiska människor får ofta depressioner och värk, positiva människor är ofta friskare och har ett bättre liv.

En härlig bok att läsa!

Läs också boken, ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra”, finns i pocket. Han skriver: Livet är som ett motionsspår, ibland är det bakhalt och det snöar och stormar men så kommer den där härliga utförslöpan när solen gassar och skidorna är perfekt vallade.

En bok man läser om och om igen!

/Monica

Den döende detektiven / Leif GW Persson

Mycket stark kandidat till Deckar Akademiens pris för bästa svenska deckare 2010!

Leif G.W's nya bok "Den döende detektiven" är den absolut bästa bok han skrivit under sin författarkarriär.

Bokens handling lite kort:

Ett preskriberat brott och en pensionerad polis som från sin sjuksäng börjar nysta i en härva som får oanade konsekvenser för alla inblandade.

Humor, spänning, relationer - allt finns med i denna kompletta historia!

Läs den!

Mathilda ger oss sin upplevelse av Becca Fitzpatricks senaste bok, Fallen Ängel.

En svuren ed
En fallen ängel
Förbjuden kärlek

Berättelsen om Nora och Patch börjar när Coach McConaughy, Noras biologilärare, väljer att byta plats, på eleverna på biologin. Nora, som förut har suttit bredvid sin bästa kompis Vee, hamnar bredvid den heta, mystiska, oemotståndlige Patch, som med sina svarta ögon och långa lockiga hår kan få Nora att tro nästan vadsomhelst. Han följer efter henne, dyker upp överallt i hennes liv, och han vet skrämmande mycket om henne och hon vet skrämmande lite om honom. Allt tyder på att Nora måste akta sig för Patch, men det är svårt när hans sluga leende tvingar henne till något helt annat. Till slut, när hon upptäcker sanningen, att Patch är en fallen, ond ÄNGEL, är hon i fara för sitt liv, alla som vill åt Patch, vill åt henne istället.

Boken börjar med ett slags ”förspel”, som inte har betydelse förrän ganska långt in i boken, men lägg namnen på minnet, så blir det nog enklare att förstå vissa saker längre fram i boken.

Det är omöjligt att lista ut hur boken ska sluta, vad som ska hända, och vem som egentligen är vem. Boken var spännande för första till sista sidan, och jag kunde nästan inte sluta läsa. Becca Fitzpatrick måste ha grävt djupt ner i sin fantasi för att få till den här boken, de starka, verkliga karaktärerna och de spännande ögonblicken.

Det är väldigt svårt att beskriva boken, man måste läsa den för att förstå vad jag menar. Jag skulle rekommendera boken för ungdomar, främst flickor, i 12-16 års ålder, den kan nog vara lite för skrämmande ibland för yngre barn. Jag måste bara säga att jag älskade boken, och beundrar Beccas fantasi.

Se en video om boken, klicka här.

Paganinikontraktet

Förra sommarens författarsnackis var Lars Kepler. Vem stod bakom pseudonymen som hade skrivit "Hypnotisören"? Under hösten kom erkännandet från författarparet Alexander Ahndorils och Alexandra Coelho Ahndorils. Den första boken kom lite i skymundan av allt hemlighetsmakeri. Den sålde bra, men dem var också bra – både intrigen, med den ensamjagande kommissarien Joona Linna vid Rikspolisen i Stockholm, och språket.

Den grubblande finlandsvensken, som går lika mycket på känsla och intuition som tekniska bevis, följer i samma fotspår som andra huvudfigurer i en lång svensk kriminaltradition i frågan om karaktär. Därefter upphör likheterna.

I "Paganinikontraktet" är det mer pang på – men med osökt finess.

En död kvinna hittas i en drivande båt i Stockholm södra skärgård. Carl Palmcrona, generaldirektören den svenska vapenexportens överorgan IPS, hittas hängd i sin våning på Östermalm. Allt sker under samma dygn.

Kvinnan i båten är syster till Penelope Fernandez, en fredsaktivist med god insyn i den svenska vapenexporten. Hon och hennes kille Björn borde också ha funnits ombord, men de är försvunna.

De två dödsfallen hänger ihop på något sätt. Det inser Joona Linna efter att intelligent ha lagt pusselbitarna i rätt ordning. Till sin hjälp har han den märkligt vackra och diskriminerade Säpo-kvinnan Saga Bauer, som är ättling i rakt nedstigande led till John Bauer. Det blir några snedsprång i spaningarna innan kikarsiktet riktas mot rätt håll. Det är inte vänsterextrema grupper som härjar, utan en yrkesmördare – en "problemlösare". Ett fotografi visar sig vara länken mellan dödfallen. Men varför är det så farligt?

"Paganinikontraktet" är detaljrik utan att bli Hötorgskonst. Författarparet målar upp verkliga bilder, med små medel. De är filmälskare. Det märks.

De har gjort en duktig research – utvikningar kring olika karaktärer och anspelningar på historiska världshändelser gör storyn mer trovärdig. Den känns som ett stadigt skelett som håller upp hela intrigen. Dialogerna flödar bra, utan för mycket berättande och konstiga ordval. Till och med sexscenerna känns laddad utan att bli löjliga.

Titeln på boken, "Paganinikontraktet", syftar på legenden om violinmästarens musik som var så tekniskt svårspelad att många trodde att han ha slutit ett förbund med djävulen.

Grym är i alla fall boken som actionthriller – och spännande.

"Paganinikontraktet" ökar tempot hela tiden – ända fram till den avgörande slutscenen. Kanske lite väntat - men ändå mycket svettigt för läsaren.

Lasse Hallberg, Sundsvalls Tidning
Fotograf: Anna-Lena Ahlström

Matilda, vår recensent av ungdomsböcker, ger oss sin upplevelse av David Whitleys senaste bok, Midnattsmanifestet.

Boken Midnattsmanifestet välkomnar oss till Agora. En värld, där känslor kan köpas som lagliga droger på flaska, man är vuxen vid tolv års ålder och människor säljs hit och dit, som vilken vara som helst.
Lilly, flickan som vill veta mer om sitt förflutna och är tjänare åt Greve Stelli, en mycket framstående arkeolog, och Mark, pojken vars far sålde honom till dr Theophilus, bor båda som ett slags medhjälpare i Greve Stellis torn i Agora. Lilly vill ut i världen, medan Mark är livrädd för vad som finns där ute. Lilly kommer från ett barnhem, och vet ingenting om vilka hennes föräldrar är. De har båda olika förflutna, men de har en sak gemensamt:
De ska båda komma och ha stor betydelse för Agoras framtid.
Men, det är inte förrän Mark och Lilly skriver på ett betydelsefullt kontrakt som saker börjar hända, allt börjar förändras. Det är då de börjar sniffa på Midnattsmanifestet…!

Av de första ca 100 sidorna förstod jag inte så mycket. Men, de nästa 100 sidorna började jag förstå mer och mer, boken tog sig verkligen till det bättre. Sista 178 sidorna satt jag som trollbunden, kunde nästan inte sluta läsa! Underbart! Wow! Fantastiskt! Det fanns inte en sida som inte var spännande.
Boken innehöll så mycket tysta känslor. Känslor som inte fick visas. Känslor att bli beroende av…

Jag kan rekommendera den här boken till dig som är i åldern 12-14 år. Jag hade en aning svårt att hänga med i boken, så ge den lite tålamod…

Hundraåringen

Lena Sjödin har läst Hundraåringen av Jonas Jonasson. Respekt till hundraåringen, säger Lena. Han gör som han vill. Respekt till författaren som lättsamt lyckas knyta ihop hundra år av historia med en outbildad bondpojke från de sörmländska skogarna. En fjärils vingslag kan starta en orkan. Gubben Karlsson får hela världshistorien att hänga samman. Charmerande, roligt och okomplicerat. Ska du läsa en bok i sommar så läs Hundraåringen och Lenas blogg. /Lennart

Recension av Boktjuven

Om du vill kan du väl följa med mig,
så ska jag berätta något för dig.
Jag ska visa dig något.

Boken börjar i Tyskland, år 1939, under andra världskriget. Ett land av krig. Allt som man läser om känns så grått. Men, ändå verkar allting vara fullt av färger…

Huvudpersonen är nio-åriga flickan Liesel Meminger. Hennes bror är död, hennes pappa är försvunnen. Hennes riktiga mor har lämnat henne till fosterfamiljen Hubermann. Hennes foster- mamma beskrivs i boken som en kvinna med kropp som ett kylskåp och ett kartong ansikte. Hennes foster- pappa beskrivs som en lång man med silvergrå ögon.

Liesel är en tjuv. Hon stjäl ensam eller tillsammans med sin bästa vän, Rudy. Rudy är mest ute efter mat, men Liesel stjäl något annat. Böcker!
Hon stjäl sin första bok på en kyrkogård, Dödgrävaren. Sedan stjäl hon många från borgmästarens bibliotek, men även på andra ställen.

Jag tycker att boken är en fin historia, den känns så levande, men innehåller ändå så mycket död. Den tar sig rakt in i hjärtat, och håller sig kvar där. När jag läste boken var det nästan som att det inte fanns något runt omkring.
Jag tycker att alla över tio år ska ge den här boken en chans, det är nog nyttigt för alla att få läsa en sådan här bok, där inte allting är frid och fröjd hela tiden.
Att läsa boken har varit en upplevelse, 585 sidor där Markus Zusak totalfängslar hela hjärtat.

Så läs den om du vill ha en hjärtskärande bok, full med känslor.
P.S. Berättaren har sett Liesel tre gånger. Berättaren är DÖDEN.

Recensionen skriven av Mathilda, 11 år