Paganinikontraktet

Förra sommarens författarsnackis var Lars Kepler. Vem stod bakom pseudonymen som hade skrivit "Hypnotisören"? Under hösten kom erkännandet från författarparet Alexander Ahndorils och Alexandra Coelho Ahndorils. Den första boken kom lite i skymundan av allt hemlighetsmakeri. Den sålde bra, men dem var också bra – både intrigen, med den ensamjagande kommissarien Joona Linna vid Rikspolisen i Stockholm, och språket.

Den grubblande finlandsvensken, som går lika mycket på känsla och intuition som tekniska bevis, följer i samma fotspår som andra huvudfigurer i en lång svensk kriminaltradition i frågan om karaktär. Därefter upphör likheterna.

I "Paganinikontraktet" är det mer pang på – men med osökt finess.

En död kvinna hittas i en drivande båt i Stockholm södra skärgård. Carl Palmcrona, generaldirektören den svenska vapenexportens överorgan IPS, hittas hängd i sin våning på Östermalm. Allt sker under samma dygn.

Kvinnan i båten är syster till Penelope Fernandez, en fredsaktivist med god insyn i den svenska vapenexporten. Hon och hennes kille Björn borde också ha funnits ombord, men de är försvunna.

De två dödsfallen hänger ihop på något sätt. Det inser Joona Linna efter att intelligent ha lagt pusselbitarna i rätt ordning. Till sin hjälp har han den märkligt vackra och diskriminerade Säpo-kvinnan Saga Bauer, som är ättling i rakt nedstigande led till John Bauer. Det blir några snedsprång i spaningarna innan kikarsiktet riktas mot rätt håll. Det är inte vänsterextrema grupper som härjar, utan en yrkesmördare – en "problemlösare". Ett fotografi visar sig vara länken mellan dödfallen. Men varför är det så farligt?

"Paganinikontraktet" är detaljrik utan att bli Hötorgskonst. Författarparet målar upp verkliga bilder, med små medel. De är filmälskare. Det märks.

De har gjort en duktig research – utvikningar kring olika karaktärer och anspelningar på historiska världshändelser gör storyn mer trovärdig. Den känns som ett stadigt skelett som håller upp hela intrigen. Dialogerna flödar bra, utan för mycket berättande och konstiga ordval. Till och med sexscenerna känns laddad utan att bli löjliga.

Titeln på boken, "Paganinikontraktet", syftar på legenden om violinmästarens musik som var så tekniskt svårspelad att många trodde att han ha slutit ett förbund med djävulen.

Grym är i alla fall boken som actionthriller – och spännande.

"Paganinikontraktet" ökar tempot hela tiden – ända fram till den avgörande slutscenen. Kanske lite väntat - men ändå mycket svettigt för läsaren.

Lasse Hallberg, Sundsvalls Tidning
Fotograf: Anna-Lena Ahlström