Mark Levengood på besök i bokhandeln

Mark Levengood är i Sundsvall för att marknadsföra sin nya bok. Vi ses i personalrummet på bokhandeln. Jag börjar försiktigt.
– Varför blev du författare? frågar jag.
Mark Levengood börjar skratta.

–Vad är det för fråga? Det är som att fråga ”Varför blev du journaliststudent?” Jag fick den frågan av en journalist en gång. Efteråt gick jag fram till blomman i fönstret och frågade ”Varför blev du en blomma?”, säger han.

Mark Levengood tittar på mig. Han ler fortfarande men jag känner att han inte riktigt uppskattade frågan. Men han svarar till slut:
– Jag har alltid haft behov av att uttrycka mig. Böcker är bara ett fönster bland en massa andra fönster. På något sätt är det finare att vara författare. Jobbar du med TV är du något som katten har släpat in.

Mark Levengood säger att han är för flyktig och associativ för att kallas författare. Han beskriver sig själv mer som en programperson som skriver böcker. Han började arbeta med TV som 16-åring.
– Min man är författare. Han kan sitta ner och skriva böcker. Det kan ringa någon och fråga ”Ska vi ta en fika?” ”Ja!” säger jag och slutar skriva, säger han.

Antikviteter lockade
Mark Levengood valde att komma till Sundsvall, förutom för den nya bokens skull, för att ”en av landets absolut bästa antikvariat ligger i den här staden”.
– Den ligger två, tre kvartar här- ifrån, säger han.

Som barn i Finland var Mark Levengood en riktig bokmal. Men han och hans klasskamrater fick bara låna åtta böcker åt gången.
– De räckte tre dagar. Jag läste jämt, smög med böckerna på lektionerna. Jag fick kvarsittning kommer jag ihåg. Jag stal en Selma Lagerlöf, säger han
Han har alltid tyckt om Tolstoj. Harry Potter-böckerna gillar han också men Sagan om ringen har han aldrig tagit sig igenom.
– Det är bara hobbit hit och hobbit dit. Filmerna är så mycket bättre, säger han.

Barnen gillar Mumin
För sina egna barn läser Mark Levengood Tove Jansson.
– Det var bara en tillfällighet, säger Mark Levengood. (Mark Levengood har läst in Tove Janssons böcker som ljudbok. Reds. anm.)
Men barnen har krav. Pappa måste alltid använda nya röster när han läser för dem.
– ”Nej pappa, inte med den rösten” säger de, berättar han.

Mark Levengood sitter större delen av intervjun med korslagda armar samtidigt som han ler mot mig med hela ansiktet. Hans svarta ögonbryn guppar upp och ner när han försöker svara på mina frågor.

Efter en stund är det dags för honom att ställa sig framför publiken som har samlat för att lyssna till hans anekdoter och om hans nya bok. Vi skakar hand. Han önskar både Mikael och mig lycka till i framtiden med vår utbildning som journalister.

Mark Levengood går före mig ned för trappan.
I lokalen väntar över hundra nyfikna personer. På honom: Författaren.

Text: Lina Nyberg

Foto: Mikael Assmundson