Moström har lyckats igen

Har nu läst Jonas Moströms sjätte kriminalroman, ”Evig Eld”. Omslaget, som är orange och eldigt, tyder på att det blir en het historia.

Kirurgöverläkaren Ola Karlgren blir en sen höstkväll kallblodigt avrättad utanför akutmottagningen på Sundsvalls sjukhus. Läkaren Erik Jensen är först på plats och försöker rädda kollegans liv. Det enda spår han ser av mördaren är den silvergrå kombi som lämnar platsen i ilfart. Kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor misstänker att motivet antingen är svartsjuka, på grund av offrets ökända otrohetsaffärer, eller att det är kopplat till Karlgrens engagemang i det lokala läkemedelsbolaget Global Medical Careness, som enligt ryktet säljer medicin med cancerframkallande biverkningar till u-länder.

Samtidigt härjar en pyroman i Sundsvall. Större och större bränder anläggs. En förbryllande detalj är att pyromanen vid varje brand lämnar efter sig en metallbricka med ett inristat namn och nummer.

En komplicerad utredning tar sin början, där spåren pekar både mot afrika och mot Sundsvalls stadsbrand 1888.

Jonas Moström har denna gång skapat en intrig som har flera parallella bihistorier. Det är tydligt att han försöker variera sig i sina böcker, något som man måste ge honom en eloge för. Hans böcker blir på detta sätt oförutsägbara och skapar förväntningar hos läsaren. Han har sagt att det ska bli tio böcker så det blir intressant att se hur han ska variera sig i ytterligare fyra böcker.

Jag tycker kanske att kopplingen till Sundsvalls stadsbrand 1888 blir lite främmande när Moström ganska tidigt i boken väver in denna bihandling. Vad har det här med det hela att göra får man undra ett bra tag. Men det kanske är ett bra grepp för man vill ju bara veta. Historiska tillbakablickar i deckare är knappast något nytt grepp, men jag skulle gärna sett att Moström utvecklat kopplingen ännu tydligare.

Moström har haft ett tema i varje bok. I den föregående ”Mirakelmannen” var det alternativmedicin och den här gången är det försäljning av mediciner av tvivelaktig kvalitet till HIV-sjuka i Afrika. Känns faktiskt riktigt relevant.

Moström jobbade 2 år som läkare på Sundsvalls Sjukhus och hans miljöbeskrivningar är därför på pricken, inte bara sjukhusmiljön men även staden och omgivningarna. Sundsvall är en spännande stad med tydliga kontraster, sina två stadsberg, havet och sin historia. Den här gången är det på Alnön som en del av handlingen utspelas. Karaktärer och miljö blir levande under hans penna.

Moströms personbeskrivningar är bra och karaktärerna blir ens bekanta. Fast det är ju en fördel att ha läst de föregående böckerna för att fullt ut förstå hur och varför. Har länge efterlyst ett persongalleri där författaren i komprimerad form beskriver sina karaktärer. En guldgruva att gå tillbaka till när man ”tappat tråden” i sitt läsande, eller är ny. Tips för bok 7!

Spänning vill man ha när man läser deckare. Moströms intriger är spännande, lättlästa och skapar nyfikenhet. Ska jag sätta en fyra eller femma på min 5-gradiga skala? Vore det inte för den lite sega inledningen skulle jag sätta en femma, så det blir en fyra.

Även min kompis Lotten har recenserat Evig Eld, läs hennes recension här.