måndag 29 november 2010

Mark Levengood på besök i bokhandeln

Mark Levengood är i Sundsvall för att marknadsföra sin nya bok. Vi ses i personalrummet på bokhandeln. Jag börjar försiktigt.
– Varför blev du författare? frågar jag.
Mark Levengood börjar skratta.

–Vad är det för fråga? Det är som att fråga ”Varför blev du journaliststudent?” Jag fick den frågan av en journalist en gång. Efteråt gick jag fram till blomman i fönstret och frågade ”Varför blev du en blomma?”, säger han.

Mark Levengood tittar på mig. Han ler fortfarande men jag känner att han inte riktigt uppskattade frågan. Men han svarar till slut:
– Jag har alltid haft behov av att uttrycka mig. Böcker är bara ett fönster bland en massa andra fönster. På något sätt är det finare att vara författare. Jobbar du med TV är du något som katten har släpat in.

Mark Levengood säger att han är för flyktig och associativ för att kallas författare. Han beskriver sig själv mer som en programperson som skriver böcker. Han började arbeta med TV som 16-åring.
– Min man är författare. Han kan sitta ner och skriva böcker. Det kan ringa någon och fråga ”Ska vi ta en fika?” ”Ja!” säger jag och slutar skriva, säger han.

Antikviteter lockade
Mark Levengood valde att komma till Sundsvall, förutom för den nya bokens skull, för att ”en av landets absolut bästa antikvariat ligger i den här staden”.
– Den ligger två, tre kvartar här- ifrån, säger han.

Som barn i Finland var Mark Levengood en riktig bokmal. Men han och hans klasskamrater fick bara låna åtta böcker åt gången.
– De räckte tre dagar. Jag läste jämt, smög med böckerna på lektionerna. Jag fick kvarsittning kommer jag ihåg. Jag stal en Selma Lagerlöf, säger han
Han har alltid tyckt om Tolstoj. Harry Potter-böckerna gillar han också men Sagan om ringen har han aldrig tagit sig igenom.
– Det är bara hobbit hit och hobbit dit. Filmerna är så mycket bättre, säger han.

Barnen gillar Mumin
För sina egna barn läser Mark Levengood Tove Jansson.
– Det var bara en tillfällighet, säger Mark Levengood. (Mark Levengood har läst in Tove Janssons böcker som ljudbok. Reds. anm.)
Men barnen har krav. Pappa måste alltid använda nya röster när han läser för dem.
– ”Nej pappa, inte med den rösten” säger de, berättar han.

Mark Levengood sitter större delen av intervjun med korslagda armar samtidigt som han ler mot mig med hela ansiktet. Hans svarta ögonbryn guppar upp och ner när han försöker svara på mina frågor.

Efter en stund är det dags för honom att ställa sig framför publiken som har samlat för att lyssna till hans anekdoter och om hans nya bok. Vi skakar hand. Han önskar både Mikael och mig lycka till i framtiden med vår utbildning som journalister.

Mark Levengood går före mig ned för trappan.
I lokalen väntar över hundra nyfikna personer. På honom: Författaren.

Text: Lina Nyberg

Foto: Mikael Assmundson

tisdag 23 november 2010

Leif GW Persson får Deckarakademins pris

Den döende detektiven blev årets bästa svenska kriminalroman
Svenska deckarakademin utsåg den 20 november årets bästa kriminalromaner, årets bästa deckardebutant och fackbok samt delade ut ett antal utmärkelser.

Årets bästa svenska kriminalroman blev Den döende detektiven (Albert Bonniers förlag) av Leif G. W. Persson med motiveringen ”En angelägen diskussion om brott och straff, samt ett ömsint porträtt av en döende detektiv”.
Priset består av trofén den ”Den Gyllene Kofoten”. Det är tredje gången Leif GW Persson prisas av deckarackademin. 1982 vann han med Samhällsbärarna och 2003 med En annan tid, ett annat liv.

Priset för bästa faktabok går i år till Jan Hemmel för "Skånska mord", med motiveringen "Klassiska mordfall, presenterade med kulturhistorisk fördjupning".

2010 Års Augustpristagare utsedda

Svenska Förläggareföreningens tre Augustpriser på vardera 100 000 kronor delades den 22 oktober ut i Stockholms Konserthus i kategorierna: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. Efter en sluten omröstning bland 63 elektorer från hela landet bestående av bokhandlare, bibliotekarier, kritiker m.fl. har vinnarna nu utsetts.

2010 års Augustpris för Årets svenska skönlitterära bok:
Spill. En damroman av Sigrid Combüchen







2010 års Augustpris för Årets svenska fackbok:
Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman

2010 års Augustpris för Årets svenska barn- och ungdomsbok
Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld

måndag 15 november 2010

Björn Ranelid på besök i bokhandeln

Han är inte arrogant. Han står för det han gör. Björn Ranelid är ärlig. Och han har inte mycket till övers för journalister.
– Jag låter dem hålla på, säger han. Sen plockar jag fram sanningen.

Författaren, krönikören och estradören Björn Ranelid, känd från bland annat TV:s Stjärnorna på slottet, var förra onsdagen på besök i Sundsvall. Han pratade sitt liv, sitt sätt och om hur han ska ta sig an Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna:
– Jag ska gå fram till honom och säga: ”Jimmie, ditt namn låter inte särskilt urnordiskt. Hur stavar du det? Jimmie, du ser lite turkisk ut. Är du kurrrrd?”. Argumenten ska vara sylvassa, säger han. Vi ska vara obarmhärtiga. Ingen har någon förtjänst av att födas på en plats, vid en tidpunkt.

Lokalen var fullsatt, över hundra personer hade kommit för att lyssna till Björn Ranelids metaforer och uppleva hans excentricitet. Mången har tyckt att han är kontroversiell i sin arrogans. Själv är han trött på kritiken.
– Jag märker att journalister inte förstår, säger han. De tror att jag skryter. De förstår inte när jag säger att jag har lärt mig allt av andra författare. Jag är en ständig lärjunge. Jag är fullkomligt ödmjuk inför min uppgift.

Efter framträdandet rullade köerna långa för att få ett signerat exemplar av författaren.

Lina Nyberg

Text Lina Nyberg
Foto Mikael Assmundson

onsdag 3 november 2010

Om jag kunde drömma

Mathilda, 11 år, har recenserat Stephanie Meyers bok Om jag kunde drömma

Serieversionen av Om jag kunde drömma handlar också om Isabella Swan, eller Bella som hon föredrar att kallas, som flyttar från Phoenix till det regniga Forks i Washington, när hennes mamma gifter om sig. Hon ska bo hos sin pappa där. Bella får snabbt vänner i sin nya skola, Forks High School, och blir ganska fort populär. Ganska snabbt lär hon också känna den mystiske, och snygga, Edward Cullen, som hon blir förälskad i. Det visar sig ganska snabbt att han inte är en helt vanlig människa, han tillhör de kalla, han är en vampyr! Men Bella bryr sig inte om ifall han är farlig, hon dras till honom ändå…

Det roligaste med boken är alla fina bilder som Young Kim har gjort. Den var väldigt lättläst, eftersom det inte var så mycket text i den och jag läste ut den ganska fort. Den är nog rolig att läsa om man själv gillar Manga och att teckna.

Stephenie Meyer tycker själv att det var ett nöje att arbeta med den här nya versionen av Om jag kunde drömma och att personerna och platserna stämmer bra med de hon hade i tankarna när skrev.

Om jag ska säga vad jag tycker så hade jag nog föredragit lite mer text. Men till er som tycker om böcker som är lite mer lättlästa rekommenderar jag den starkt! Boken slutar också lite för tvärt, men det var nog ett bra knep för att verkligen vilja läsa nästa del också. Jag kunde inte riktigt slita mig från boken när den var bäst. Den väldigt spännande och ganska rapp, allting gick väldigt fort (nästan lite för fort).

Om jag ska betygsätta den här boken skulle den kanske få tre av fem. Men bilderna skulle få klart högsta betyg!!

tisdag 2 november 2010

Bokens Afton 16 november



Författarkväll på Bokia!
Du missar väl inte att vi får besök av...
  • Katerina Janouch
  • Mark Levengood
  • Malin Persson-Giolito
...på kommande Bokens Afton den 16 november, mellan 18.30-21.00.
Entrébiljett köper du i kassan, pris: 20:-/st. Begränsat antal biljetter, först till kvarn...
Välkommen!